Danceheart

Åker hemåt nu, och hoppas på att få se Honom med stort H igen. En kompis till mig hade tydligen sett honom imorse, så jag hoppas på lite tur nu! Och jag lovar (typ) att min feber snart ska sluta gå över er läsare, men det är en stor grej, har lyssnat på hans musik i snart 8 år nu, och sen får jag se honom på tunnelbanan, där han ser mig och hälsar på mig med en nick. Det är en av de vackraste minnena jag bär på. Som jag kan plocka fram när jag som mest behöver det, och bara tänka på bar ödet gav mig. Puss, bloggar mer sen, och då INTE om Oskar, kanske...