Danceheart

Hej, nu ska jag dela med mig av min historia som jag sa, den är ju såklart inte färdig men ni ska få följa den, kommentera vad ni tycker;

                               

                                                Bara en tanke?       av: Maja Cecilia Elfving

Det var en helt vanlig, varm dag i augusti. Alice skulle just börja i skolan efter ett långt sommarlov. Hon skulle börja i en helt ny skola i en helt ny klass. Så klart att Alice var nervös men det kändes ändå helt normalt. Många av hennes gamla klasskompisar skulle okså sluta efter sista året i mellan stadiet.

Skolgården var helt tom när hon klev med långa steg in genom huvudingången. Korridorerna var tysta och helt tomma. Bara några enstaka personaler och lärare kom och gick med högar av nya fina böcker i famnen.

 Nu kom folk från alla håll och en lärare som tydligen var min nya svenska lärare öppnade klassrummet. Det var ett fint, stort och nyrenoverat klassrum.  

      

Läraren bad oss att ta varsin plats och gå och sätta oss. Hon själv gick fram till whiteborden och när alla hade satt sig bad hon om tystnad och började prata:

Välkomna till ett nytt läsår här i kultur akademien. Idag hälsar vi okså två nya elever välkommna till klassen: välkommen fram till tavlan Andreas Svensson och Alice Jauqline Welizer, eller uttalar man det så? Fröken som tydligen hette Elin såg lite orolig ut.

-Ja! Det går bra. Jag kommer från USA så jag förstår om det låter lite engelskt. sa jag och gick fram till whiteborden. Andreas följde efter. Vi fick berätta lite om oss själva. Jag började få lite känslor för Andreas men inte så.

På lunchrasten kom Andreas fram till mig och vi började prata. Våra ögon möttes flera gånger och när man kollade på Andreas snygga och vältränade kropp såg man till och med på hans rörelser att han längtade efter något. Han sa sedan:

-Jag vet att vi inte känner varandra så mycket ännu... och jag är nog lite rakt på sak men... vill du komma hem till mig och göra något? Ikväll alltså efter skolan.

-Så klart!

-Vad roligt!

-Bara jag inte ställer till något och ändrar på era planer... om ni har planerat något alltså.

-Nej! Det går jätte bra!

-Vad bra! Jag måste bara kolla så att det går bra... för mamma brukar ibland planera något som inte jag vet.

Jag slog in mammas nummer på min svart/vita mobil.

-Det gick bra. Sa jag när mamma äntligen hade lagt på.

-Vad roligt då! Sa Andreas och han såg verkligen glad ut.

-Vad tycker du om skolan? frågade Andreas. vi var hemma hos Andreas nu, vi hade växlat telefonnummer och var nu på väg att "lära känna varandra"

-Jag tycker att skolan i alla fall verkar bra! Sa jag. Det är liksom skönt att inte vara ny, ensam alltså.

-Det tycker jag okså!

-Vänta! Kan jag få ta ett kort på dig?

-Ja visst, om jag får ta ett kort på dig.

-Absolut!

  -Det blev ganska bra bilder! sa Andreas.

-Ja absolut! Sa jag

-Du, är du kär i någon? Sa han plötsligt.

-Eeeeeh... ja men...

-Vem då? Oj förlåt att jag avbröt dig men ibland är jag väldigt ivrig.

-Det gör ingenting. Jo jag har en kille som... är hemlig. Du då?

-Ja men jag säger inget om inte du säger!

-Eeeeeeh... jag är kär i eeeeh... okej jag säger så här... du känner honom han går i en sång skola.

-Nej jag känner inte honom. Jag känner ingen i nya skolan... förutom du alltså. och alla mina gamla kill kompisar går i typ någon gympa skola eller något annat tråkigt som jag inte tycker om! Adam såg förtvivlad ut nu.

-Ok. Men jag tror ändå att du känner honom... För att jag tror att du känner... dig själv!

-Va mmen jag är ju inte snygg! Fast jag är ju kär i dig förstås!

Vi började skratta och skratta. Liksom ett sånt där skönt skratt som smittade och det började verkligen bubbla i magen. Jag var den lyckligaste tjejen i hela Europa... eller i hela världen. Även om vi bara hade känt varandra en dag så var jag så lycklig att jag höll på att spricka.

Vi satt och pratade en lång stund och skrattade lite emellanåt.

Vi låg i hans säng, när Andreas mamma, lillebrorsa och lillasyrra kom hem. vov! Dom hade en hund! Yes! Och det lät som en hundvalp på köpet!

Det visade sig vara en liten border collie valp. En jätte söt liten valp som hette Curry. Den sprang runt och runt och energin verkade aldrig ta slut i den lilla päls klädda kroppen.

-Vill du sova över hos mig i helgen? Sa Andreas plötsligt.

-Absolut! sa jag. Det skulle vara jätte roligt!

vi bestämde att jag skulle komma till honom kl 12.00 på lördag och att vi skulle hålla vårat "förhållande" hemligt. Sen gick jag hem.

-Mamma, jag är hemma! ropade jag ut i köket. Mamma kom ut till mig och sa:

-Hej gumman! Vad bra att du är hemma! Var det roligt hos din nya kompis? och var det roligt i nya skolan?

-Ja!

-Vad bra! sa mamma sen och kramade om mig.

-Jag ska sova över hos henne på lördag! sa jag (jag sa henne för om jag skulle sagt honom skulle mamma blivit lite orolig för att hon är inte så mycket för killar så jag säger att "Amanda" som Andreas får heta nu är en tjej)

-Ja! vad roligt! Det var en bra ide!

-Ja eller hur!

Jag överdrev lite men det var meningen.

-Mamma! har vi glass?

-Ja gumman! i frysen, understa lådan, ligger en cacao glass.

Yes! mamma hade köpt min favoritglass!

Jag satt och kollade på andra avenyn och åt min favoritglass när telefonen ringde.

-Mamma, jag tar det! sa jag.

Det var tur att jag tog det för att på något sätt hade Andreas fått tag på mitt hem nummer okså och nu ringde han.

-Hej Alice. sa han

-Hej! hur fick du tag på mitt hem nummer? sa jag

-Ja, det kan ju hända att vi fick skol kataloger med alla gamla, och våra nya nummer på eller så...

Jag började fnissa, jag började fnissa så ofantligt mycket så att det inte gick att förklara. När skrattet var över så sa jag:

-Ja. Det kan ju hända.

-Aaaa. Jo det jag ville var... jag undrade... om du skulle vilja... bli eeeh... ihop?

-Ja, men vi är ju redan ihop sa jag

-Ja, men inte ihop ihop.

-Ja, men vad är ihop ihop?

-Det är ett ord som jag brukar kalla när man är ihop och väldigt kära och gör lite mera saker tillsammans mer än att bara vara ihop. Ihop ihop är man när man är lite äldre alltså.

-Ja, inte för att jag har varit ihop ihop någon gång men ändå. JA! Jag svarar JA!

-YES YES YES!!! hörde man Andreas på andra sidan luren.

-Jag måste tyvärr gå men puss puss på dig, vi ses imorgon!

-Vem var det? hördes mamma från köket.

-Eeeeh, det var Amanda. Vi säger puss puss när vi måste lägga på eller så.

-Alice! Det var en tidig morgon. Jag var redan på skolan men någon tycktes varit ännu tidigare än mej. Det var en killröst som liknade... Andreas!

-Andreas!

-Ja! kom!

-Ja ja jag kommer!

-Bra!

-Hej! sa Andreas när jag kom fram till honom.

-Hej! sa jag och satte mig tätt intill hans snygga kropp.

Han pussade mig på kinden. Jag stelnade till. Jag hade aldrig fått en puss av en kille! Aldrig någonsin. Inte ens min pappa!

Jag förstår om ni tycker att det är konstigt men min pappa var aldrig snäll mot mig och Astrid (min lillasyrra som var på ridning igår)

 Så eftersom han inte var någon snäll pappa eller man så skildes mamma och pappa när jag var sju och Astrid var ett och vi flyttade från USA till Sverige. Så det är okså därför mamma inte gillar män så mycket.

-Jag har nåt till dig. Jag rycktes ur mina tankar och sa:

-Jaha!

-Det är ett halsband

 -Gud vad fint! Jag kommer alltid att bära det!

-Vad bra att du är nöjd!

-Ja gud ja!

Sen började vi pussas, jätte mycket. Det var fortfarande tyst i korridorerna så vi kunde göra det i lungn och ro.

Sen hörde vi att någon skrattade. Det var Kerstin, den tejen som var blyg, fast ibland var hon lite kaksig. Jag bad henne att inte säga till någon, och hon lovade att hålla tyst.

-Idag ska vi sjunga hallelujah.

Det var våran sång fröken Asita, hon verkade trevlig. Jag bad om ett solo eftersom att hallelujah var en av mina många älsklingslåtar.

Jag fick ett solo på andra versen, så började vi sjunga:

vers 1:

Well i heard there was a secret chord that David palyed and please the lord, but you dont realy care for music do you. Well it goes like this the forth the fifth

the minor fall at the mejor lift, the bafled king composing hallelujah

refr: hallelujah hallelujah hallelujah hallelujah

vers 2: Well your faith was strong but you needed proof you saw her bathing on the roof, her beuty and the moonlight owerdrew you

and she tied you to her kitshen chear, she broke thron and she chut your hair and from your lips she drew the halleluja

hallelujah hallelujah...

Alla började klappa händer och vi avbröt låten, Andreas verkade vara nöjd med mig för att han log och log.

Då sa Anita:

-Ja, då ses vi i morgon, den 21/8

Va. Det är ju min födelsedag, jag hade helt glömt bort det! Och mamma har inte sagt något, våran familj är ju hel knäpp, koko i bengan!

Aja. Jag måste säga till mamma att jag fyller år imorgon! Undrar vad jag får?

-Mamma! Här kommer jag!

-Ja men vad bra!

-Vet du mamma, det är något som vi har glömt...

-Vadå min lilla älskling?

-Jag fyller ju år imorgon!

-Ja! Jag vet! Hade du glömt det? Men kära nån.

-Du visste det hela tiden!

-Ja! Så klart!

-Ååhå! Vad arg jag blir på dig mamma!

-Ok.

-Jag må hon leeeva, jag må hon leeeeva jag må hon leeeeeeeva ut i hundraaade ååår, ja visst ska hon leeeeeva ja visst ska hon leva ja visst ska hon leeva ut iii hundrade ååååååår!!! Ett fyrfalligt leve för Alice hon lever hipp hurra hurra hurra hurra!

Där stod mamma och Astrid och sjöng falskt på min födelsedag.

-Grattis älskling! Sa mamma.

Jag fick massor av kläder, en ny mus och lite mera. Och sen sprang mamma iväg.

-Här är din sista present. Sa mamma när hon kom tillbaka.

När jag fick paketet kände jag att det var någonting som rörde sig där inuti.

-Öppna! Sa Astrid.

Jag öppnade. Och i paketet låg ett litet underverk. En kattunge! Jag tog ut den från lådan och släppte ner den på golvet.

 -Det är en bengal. Sa mamma.

-Mamma! Jag vill osså ha en katt! Sa Astrid

-Tack mamma! Sa jag. Den ska få heta Saga!

-Du har alla katt saker nere i källaren. Sa mamma.

Sen fick jag en teckning av Astrid:

Sen gick jag ner till källaren med katt saker. Saga verkade glad över sakerna för att hon lekte och lekte.

Mest av allt lekte hon med en liten uppstoppad mus.

 Sen blev hon trött och somnade i mitt knä medans jag satt vid datorn med min nya mus.

Min mobil ringde lite senare. Det var Andreas.

-Värför är du inte i skolan idag? Frågade han

-Jag fyller ju år idag och jag fick en kattunge i present, så jag är hemma själv och tar hand om den.

-Aha. Fick du en katt unge?!

­-Japp

-Åååh! Vi kanske ska vara hos dig på lördag då?

-Ja, det kanske är bäst, Mamma kommer bara borta och i Malmö och Astrid kommer sova hos en kompis, så att vi kan vara ifred.

-Ja! Vad bra!

-Mmmm. Då ses vi på lördag, imorgon alltså.

-Mamma. Amanda kommer att vara hos oss imorgon. Vi kan laga mat själva!

-Ja, vad bra, men hur kom det sig att planerna ändrades?

-Jag fick ju Saga.

-Men du har ju en bur så att du kan ta med henne!

-Glömde jag att säga att Amanda har en hundvalp?

-Oj! Ja det gjorde du.

-Okej. Då har jag sagt det nu!

-Ja, vad bra!

Jag vaknade kl. 10.15 av att Saga kittlade mig på pannan med hennes morrhår.

Tänk, vilken dröm att ha en alldeles egen kattunge! Och vad söt hon är! En RIKTIG dröm!

Ååh, vad jag är lyckligt lottad okså. Och så har jag ju en riktigt snygg pojkvän okså.

-Alice? Är du vaken gumman?

-Ja mamma, jag är vaken!

-Okej. Nu stjusar jag Astrid till hennes kompis och sen åker jag till Malmö, hur dags kommer din kompis?

-Jag tror att hon kommer klockan tolv så äter vi lunch tillsammans okså. Sen går vi ut på stan.

-Ja, men det var ju en bra ide!

-Aaa! Hejdå mamma.

-Hejdå älskling.

-Haha! Vi ses imorgon igen, vilken tid kommer du hem?

-Klockan två tror jag. Men nu måste jag gå puss, sköt om dig, gå till våran kära granne om du behöver hjälp! Hon är ju så snäll och hjälper alltid till!

-Ja! Det gör VI!

-jag har gjort i ordning två mackor åt dig. Puss!

Så stängde hon dörren. Tio minuter senare startade en bil utanför fönstret och körde iväg.

-Ja, då var det bara du och jag, Saga

Miaaou.

Pling plong...

-Ja, jag kommer, vänta bara lite.

Miaoou!

-Okej då, jag bär med dig lilla gumman!

-Hej Alice! Åååh... vad gullig!

-Hej, javisst, hon heter Saga!

-Passande namn! Hon är som en saga, precis som du! Får jag komma in?

-Javisst. Kom in Andreas!

-Kalla mig Andre.

-Ok Andre.

-Mmm vad det var gott, du är duktig på att laga mat Alice!

-Äch! Pankakor är lätt att laga!

-Ja, i för sig, men dom här var extra goda!

-Nu får du gå och lägga dig Saga så går vi ut på stan en timma eller nåt.

Miaoou!

Jag bar upp henne till sängen där hon la sig till rätta och efter ett tag somnade.

-Åh! Kolla vad fin tröja, den skulle passa på dig, Alice.

-Okej, jag får väl pröva då.

-Ja men den var ju söt!

-Ja! Jag köper den!

-Bra! Jag gillar den i alla fall!

-Jag med, det är därför jag köper den!

-Haha! Ja, såklart.

-Nu tycker jag att vi kollar på lite kläder åt dig och sen går vi hem.

-Visst.

Det jag köpte var en tröja och två klänningar från gina tricot:

  klänning. den andra klänningen och tröjan:  ett par jeans:

Och två par klackskor:  det var det.  eller sen köpte jag en handväska från Zoovillage okså:

Och det här köpte Andreas: ett par Björn borg skor:   en tröja (nu sitter den fortfarande på plast modellen):  en keps:  ett par jeans:  ett armband från J.Lindeberg:  en t-shirt från wesc:   och sist men inte minst:  ett till par skor.

Miaoou!

-Ja! Vi har kommit hem gumman!

-Miaoou!

-Kom så leker vi lite!  

-Miaoouu!

-Jaja, jag har hört det.

Klockan var 15.20, nu ska vi gå hem till Andreas i en timma. Vi ska ta med oss Saga för att hon inte kan klara sig ensam så länge i streck.

Nu var vi hemma hos Andreas. Vi hade släppt ut Saga och nu åt vi mellanmål, hunden Curry och Andreas mamma Elizabeth var på promenad så Saga kunde gå fritt. Klockan var nu 15.55. jag hade bytt om till min nya vita klänning och de nya svart/vita klackskorna. Andreas hade okså bytt om till de nya jeansen, t-shirten, kepsen, de hel-svarta skorna och armbandet. Det var snyggt ihop! Det vi fick till mellanmål var:

Varsin varm bulle, jordgubbs saft. Det var gott, och behövdes.



Hoppas att ni tycker att ni uppskattar den och ser fram emot fortsättningen. Kraam, kanske skriver mer senare eller imorn. Puzzz M.